Repotageanalys

Vi har läst två olika reportage som båda handlar om Håkan Hellström. Uppgiften är att analysera dess innehåll efter tre utgångspunkter.

Miljöbeskrivning:

Jag tycker att de båda skribenterna är väldigt duktiga på att beskriva miljön i de båda reportagen då de lyckas få läsaren att se, känna och höra platsen som beskrivs. 

Jag tycker även dom har använt sig av miljöbeskrivningen väldigt bra för att beskriva Håkan som person. Till exempel har dom fått med platser som betyder mycket för Håkan och lyckats visualisera dom väldigt bra för läsaren så att det nästan känns som om man sitter där bredvid Håkan och lyssnar på det han säger. 

Platserna det har valt att ha intervjun på verkar vara omsorgsfullt uttagna för Håkans karriär och privatliv såsom hans inspelningsstudio och högra hand eller till exempel "Feskekörkan" som betyder mycket för Håkan. Varför de använder sig av just dessa platser tror jag är för att man ska förstärka de olika sidorna som Håkan innehar, till exempel att en inspelningsstudio är i en husvagn så visar det att han inte är någon snobb som endast kräver det bästa. Eller att de hälsar på "Feskekörkan" för att visa Håkans lojalitet till Göteborg då denna plats faktiskt har en stor betydelse för staden.

Personbeskrivning:

Även personbeskrivningen är väldigt bra skriven och det framgår tydligt vem texten handlar om och hur han är som person. Detta är mycket tack vare att de "citerar hans kroppsspråk" såsom hur han sitter, hur han drar handen genom håret eller hur vattendroppar rinner från hans ansikte.

Detta tror jag precis som tidigare att det är för att visa att Håkan faktiskt är en levande person som alla andra och inte bara en ikon för indiepopmusiken. Sen måste man vara källkritisk och komma ihåg det att Håkan vill sälja sina skivor och om det då krävs att man lägger på en god sida i en timme eller så, han kan ju praktiskt vara vilken person han vill när en reporter ställer frågor, vill han bli älskad eller hatad av fansen är upp till han själv.

Skribentnärvaro:

Jag tycker att det två olika reportagen var mycket olika när det gäller skribentnärvaro då författaren till det första reportaget var mycket mer närvarande. Detta var han genom att hela tiden hålla kvar läsaren i det han skrev, och den stora anledningen till att han lyckades med det tror jag är för att han har mycket större intresse i Håkan Hellström än vad nästkommande skribent har.
Jag fick känslan av att den andre författaren gjorde jobbet för pengarna och inte för att verkligen visa folket vem Håkan Hellström var. Detta ledde till att det var svårt att hålla sig motiverad till att fortsätta läsa, jämfört man med den första författaren så ville man hela tiden läsa mer och få reda på mer om Håkans liv.

Likheter och skillnader:

Jag tror att den största skillnaden mellan de två reportagen är deras skribentnärvaro i texten, hur gärna de vill få den såld till läsaren. Sen så håller det första reportagen upp mycket bättre tempo, vilket man kan se på de lättare och kortare meningarna medan det andra reportaget gå in lite mer på djupet i meningarna och fyller ut med mycket adverb och adjektiv.

Tre saker som jag kommer ta med mig och använda mig av i mitt författarporträtt blir nog skribentnärvaro, har nu insett hur viktigt det är att jag väljer att skriva om något som verkligen intresserar mig för att göra det lättare för läsaren att läsa mitt budskap. Sen så inser jag hur mycket det kan skilja i tempo och hur viktigt det är att hålla det på rätt nivå, till exempel så kunde det gå lite för snabbt i en del av reportaget medan de rullade på riktigt segt på vissa delar. Och tills slut har insett hur viktigt det är med min vinkel och hur jag vill rikta in mig. Annars kan hela texten bli väldigt grötig och osammanhängande.