bild av Jens Assur
Bilden jag valde är tagen av Jens Assur. Bilden föreställer en ung man med svarta kläder, nitarmband, nithandskar och ett skärp av patroner, alltså rätt utmanande klädd för att visa sig i allmänheten. Den unga mannen sitter i ett tågsäte och läser en barnbok bredvid sig har han troligtvis en jacka slarvigt nerkastad i sätet och en cola för att kunna släcka törsten. Bakom mannen ser man ett tjugotal tomma säten, mannen sitter alltså ensam, övergiven. Tåget ser ut att vara ganska gammalt och detta kan man se på det gammaldagsmönstrade tyget som sätena har. Bilden är svartvit för att förstärka mannen som är i mitten av bilden.
Denna bild är väldigt svårt att säga när den är tagen, men om man utgår från tyget på sätena och boken han läser skulle jag gissa på för ungefär ett tiotal år sen då just den serien han läser var väldigt populär. Jag tycker att det känns som om fotografen försöker säga till oss att man måste våga sticka ut och att alla andra ha en annan personlighet än den man ser på utsidan. Precis så som man ser på den unga mannen, även om han har ett hårt yttre som han visar omvärlden så gillar han att läsa serietidningar som är för barn, han har ett mjukt inre. Jag kan tänka mig att fotografen, Jens Assur, hade en svårare uppväxt då han hade svårt att bli accepterad för den han var och att han egentligen ville visa sin insida inför andra men istället gömde han sig i kläder som stack ut lite för mycket vilket ledde till att folk runt omkring han skapade fördomar utefter den uppfattningen dom har fått av han, utsidan.
Jag tycker att uttrycket; "en bild säger mer än tusen ord" passar väldigt bra in när man ska beskriva denna bilden för att den berättar väldigt mycket som inte riktigt går att sätta ord på, vem är egentligen mannen under den hårda utsidan? Vad gör han på tåget?
När jag ser denna bild så blir jag nästan lite nedstämd då det ser ut som om mannen är ensam och övergiven, som om han har blivit dömd efter sitt utseende även om han har så mycket mer sidor av sig själv att visa. Det är just därför han sitter på tåget, för att han vill komma ifrån omvärlden och börja om på nytt på ett annat ställe och han hoppas då på att folk ska kunna se förbi den utsidan han visar och istället lära känna hans inre. Är det verkligen rätt att man ska behöva se ut som normen för att bli accepterad i ett samhälle? Ska man behöva börja om på ett nytt ställe om det första samhället inte accepterade en?
Jag undrar ifall att anledningen till att alla säten runt den unga mannen är tomma för att han uppträtt sig illa eller om folk helt enkelt har för mycket fördomar om han?
"Det är utsidan som ger insidan en chans, men det är insidan som ger utsidan sin glans"
Vid den första anblicken av den här bilden kanske man skulle kunna kalla den för en dubbelmoral. Killen på tåget, med ett ganska hårt och aggressivt utseende, läser en disneybok. Detta motsäger som sagt första intrycket av killen.
SvaraRaderaSamtidigt skall man inte ha förutfattade meningar och mena att den här killen är en stenhård och nedstämd typ, när han faktiskt kan vara en hur snäll kille som helst, med lite rebellisk attityd, alternativt att han bara tycker om att klä sig som han gör på bilden.
Jag håller inte riktigt med om att bilden ger en ensam- och övergiven-känsla. Jag tror inte att meningen var att det skulle se tomt ut, eftersom att det bara finns några få säten, där man faktiskt säkert kan säga att det inte sitter någon i. Detta skulle till exempel kunna utspela sig tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
/Philip